Igår när jag och Ella åkte hiss så sa jag att hon älskade att titta uppåt när hon satt i bärselen och anledningen att hon älskade det var att man kunde spegla sej i taket. Att stå där i hissen nio år senare är en häftig känsla, vi kunde dela känslan av att stirra på oss själva i taket på ett annat sätt. Vi fnissade lite och tittade på varann. Nu så delar vi dofter och ljud från denna enorma stad med tolv miljoner invånare, för dofter och ljud är här hela tiden. Någon rensar fisk så det stinker på trottoaren, någon annan lagar nudlar som doftar ljuvligt. Smogen ligger som ett lock över staden, motorvägar klyver staden på broar mellan skyskraporna och vi tänker vilket märkligt ställe att bli förälder på. Eller kanske bara lite annorlunda. I morgon kommer vi att åka buss 40 mil söderut till Yangjiang som är en småstad med kinesiska mått (två milj). Yangjiang är outforskad mark för oss men det är den stad Ella kommer ifrån. Där kommer vi bla att besöka det barnhem Ella bodde på det första året i sitt liv. Så det ska bli både spännande och kul att åka dit i morgon.